Tro nu för fan inte att jag vet vad jag håller på med. Jag är 19 år och vet inte ens vilka kläder som ska tvättas i vilka grader. Jag råkade ha diskmedel i tvättmaskinen senast förra veckan. Bara att starta den här bloggen var mer krävande än en mönstring. Man behöver typ uppgradering 12 på datorn och jag har uppgradering 11,7. Så sjukt segt. Efter många om och men har jag i alla fall denna nu. This is the one.

"Hur ska du då använda denna blogg du kämpat så hårt för?" undrar ni såklart. Det undrar jag med. Men jag kan berätta vad jag vet än så länge så vi är på samma sida i alla fall. Lite som att den här bloggens syfte är ett mysterium vi försöker lösa tillsammans med de ledtrådar vi har. (Jag kommer för övrigt referera till ett mycket abstrakt "vi" och "ni" och låtsas att bloggen har ca 5000000 läsare framöver. Det motiverar mig till att skriva och förklara tydligt/tydligare är om det bara skulle va för mig själv. Ni fattar. Nu kör vi.).

Det är nämligen så att jag studerar på en folkhögskola som heter Lunnevad. Under i princip hela året ska vi utföra ett fördjupningsarbete. Alltså ett riktigt fördjupningsarbete med metod, tidsplan, frågeställning, källor osv. Hela skiten. Hur intressant och spännande det än är blir det en liten kortslutning i hjärnan hos tjejen som fick f-varning i SO för att mina uppsatser "Påminner mer om prosa än en utredning". Jag inser nu att den här bloggen redan hunnit falla ner i exakt samma fälla.

Aja, det är inte tanken att bloggen ska bli uppsatsen ändå. Uppsatsen skrivs i ett mycket mer deppigt och formellt word-dokument. Jag vet inte ens om "uppsats" är rätt ord, mina lärare kommer säkert ha en synpunkt om det. Men rock'n'roll det här är min blogg, mina ordval, jag bestämmer. 

Jag tänker mig att bloggen kommer bli en skjuts på vägen för mig. Ganska tidigt in i uppgiften insåg jag nämligen att man kommer behöva tänka (fan). Men inte bara tänka, utan också resonera för att sedan minnas allt man tänkt och resonerat kring för att till slut formulera det, och inte bara formulera det, utan också formulera det BRA. Och gissa vad? Jag tänker, resonerar, minns och formulerar bäst i text (svårt att tro efter uppbyggnaden på de senaste meningarna, men så är det).

Men för att det ska bli bra måste det vara en fri text. Annars övertänker jag bara. Och det är en lustig liten skillnad mellan att tänka mycket och att övertänka har jag förstått. Exakt vad den skillnaden är står mig fortfarande otydligt. Men jag ska försöka tänka mycket, inte övertänka. Därför har jag skapat en blogg. 

SÅ lite om själva fördjupningsarbetet nu då. Jag studerar då dans och därför ska mitt (och alla mina klasskamraters) arbete ha något med dans att göra. Man ska kunna göra både ett teoretiskt och ett praktiskt arbete under processen (alltså både läsa källor, skriva lite och så men också dansa/röra sig utifrån olika frågeställningar typ) och införskaffa lite ny kunskap. Jag har bestämt mig för att mitt fördjupningsarbete ska handla om skrivande/text och dans i relation till varandra. Senaste veckan har jag jobbat med att smalna ner det lite och kommit fram till att jag vill utforska, kanske utforma, olika metoder och sätt som dans och kreativt skrivande kan mötas i skapande-processer. Otroligt flummigt, jag vet, och då är det ändå den nedsmalnade versionen. Så är det att gå estet.

Resonemanget bakom mitt val av område handlar mycket om egoism. Jag älskar dans, jag älskar text och jag använder redan text som hjälpmedel i princip varje gång jag ska skapa dans, dock utan en konkret metod. Helt enkelt var mitt val baserat på intresse, vad jag redan kan lite om, vill få fördjupad kunskap inom och tror att mitt dansande och skrivande kan gynnas av framöver.

Sen, som en liten sidoparantes hade det ju varit fint att få dela med mig av vad jag utforskat och kommit fram till för andra. Tanken av en liten workshop har passerat mitt skallben, men det är alldeles för långt fram för att kännas viktigt att fokusera på nu. En worksohop skulle dessutom kunna räknas som en slags produkt och det är skapandeprocessen jag vill fokusera på i första hand. Sen leder ju många skapandeprocesser till en produkt iofs, men som sagt, det är framtidens bekymmer. 

Jag har en liten idé jag ska försöka komma igång med så snart som möjligt kring hur jag ska påbörja mitt praktiska arbete. Det finns ju nämligen olika utformade metoder för skapande/utforskning inom både koreografi, improvisation och skrivande. Planen är att försöka översätta dessa metoder på ett sätt så att jag till exempel skriver fast utifrån en koreografisk metod eller dansar baserat på nån variant av en skrivteknik. Min vän W påpekade dock, ack så klokt, att jag inte har någon jävla aning om vad för slags dans och vad för slags text jag vill fokusera på. Det kan bli lite otydligt vad jag håller på med då, ja. Inget svar på frågan har tyvärr uppenbarat sig för mig ännu så jag tänker bara tuta och köra ändå och hoppas på det bästa.  

Målen jag har inom närmaste framtiden är alltså att formulera en ordentlig frågeställning, hitta lite källor, påbörja det praktiska arbetet, hittat ett förnuftigt svar på min väns fråga och fortsätta skriva bloggen som hjälp för mig själv och dokumentation av vad fan jag håller på med. Heja mig. 

Tack alla 5000000 följare för att ni läser! På återseende